känslor

jag tittade ut över publiken och hoppades att jag skulle se dig där
att du skulle sitta där och titta på mig med ditt underbara leende
länge letade jag innan jag insåg att du inte fanns där bland alla människor
sedan slog det mig, att du aldrig kommer sitta i publiken igen
att jag aldrig kommer få se dig le
att jag aldrig mer kommer få se dig

jag orkar inte mer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0