Har förlorat en person som betydde väldigt mycket för mig, och har alltid gjort. Under hela min uppväxt har denna personen varit där för mig och jag har alltid spenderat mina helger och vissa vardagar där. Hon gjorde mig lycklig. Hon gjorde alltid allt för mig, och jag har alltid tyckt om henne mest av alla. Nu när jag vet att jag aldrig mer kommer få träffa dig igen, aldrig prata med dig eller röra dig så känns det ganska tungt.

Jag vill lägga mig ner och skrika och gråta, men samtidigt vill jag inte det. fan. jag saknar dig redan finaste mormor.