fan

Man tror att man har så mycket tid,
att man har all tid i världen.
Man tror att man det inte gör något att man kanske inte hälsar på så ofta eller ringer,
eftersom man har all tid i världen.
Man tar för givet att folk ska finnas med på musikaler , studenter och bröllop,
eftersom man har många år kvar att leva.

Men tiden vi har med varann, det är inget vi kan rå över.
Människor kommer och människor går, men det finns inget vi kan göra åt.

Så hur ska de nu gå, på alla tillställningar jag tagit för givet att du ska finnas med på.
Hur ska jag kunna gå vidare, och lämna dig bakom mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0